Stora ord. Visst, men ju mer jag tänker på det ju större blir potentialen för ett förbättrat lyssnande. På alla nivåer. För personlig utveckling, mellanmänskliga relationer, för grupper och team, för organisationer, samhällen, stater och relationer mellan stater.
Lyssnandet anses av många vara den mest centrala kommunikationsfärdigheten, men det är också den minst utforskade. Kanske den med lägst status? För även om vi alla har hört talas om aktivt lyssnande och kanske praktiserat det på någon kurs vill jag påstå att det är det vi är sämst på. Vi är inte närvarande, lyssnar inte färdigt eller reflekterar inte ens över vad det är vi hör. I värsta fall ställer vi inte ens frågan eller bjuder in till dialog. Ofta har vi redan bestämt oss för vad vi ska säga sedan, oavsett vad vi får höra. Är dessutom personen olik oss själva, har ett annat perspektiv, en annan bakgrund eller ett annat kön tenderar vi att lyssna ännu mindre fritt från egna tolkningar och värderingar.
Professorn i Företagsekonomi Klara Pihlajamäki, en av dem som har studerat lyssnande säger bland annat ”Lyssnandet är en outnyttjad resurs. När vi väljer att inte lyssna förnekar vi inte bara den som talar utan också oss själva”.
Som moderator är jag bra på att ställa frågor. Nyfikenhet och intresse för andra är en förutsättning för att göra ett bra jobb. Som ledare är det lika viktigt; att försöka förstå dina medarbetare och kollegor för att utveckla teamet och hitta synergier mellan människor. Som medmänniska gäller samma sak. För att bygga relationer och utvecklas som människa behöver vi lyssna, både på oss själva och på andra.
Ju mer vi frågar, ju fler möten vi har, ju mer måste vi alltså lyssna. Lyssna för att försöka förstå. Lyssna för att lära känna. Lyssna för att reflektera vad det du hör betyder. För relationen, för ditt uppdrag, för organisationen eller för samhället.
Lyssnandets tre nivåer
I min och Karin Klingenstiernas bok Yrke: Moderator – Konsten att leda på scen, har vi med en enkel och insiktskapande modell kallad lyssnandets tre nivåer. Den är en del av Aktivt Lyssnande, men inte så ofta använd.
Nivå 1: Subjektiv. Du lyssnar för att svara och utgår från dig själv, dina förutfattade meningar och din egen agenda. Ofta tar den subjektiva lyssnaren över historien ganska direkt. Ren kidnappning med andra ord. Jag tror vi alla varit på denna nivå, även om det kan vara svårt att medge. Eller är vi bara omedvetna?
Nivå 2: Objektiv. Du lyssnar för att förstå utan att värdera eller filtrera. Du låter motparten prata till punkt och lyssnar utan att avbryta. Fokus är på sakinnehållet som bekräftas genom ett det objektiva lyssnandet.
Nivå 3: Metalyssnande eller global. Du lyssnar för att förstå människan. Hur något sägs kan vara viktigare än vad som sägs. Vi är intresserade av och tar in hela situationen. Frågorna blir annorlunda, pauserna kanske längre. Vi vill verkligen förstå och vi läser mellan raderna för att få veta mer. Empati präglar ditt lyssnande. Här bekräftar lyssnaren inte bara det konkreta innehållet i berättelsen utan också känslan bakom.
Förtroende, respekt, närvaro och fokus
Studier identifierar olika teman för lyssnandet. Flera som återkommer är att etablera förtroende, att respektera talaren och dennes berättelse, att vara närvarande genom att fokusera sin uppmärksamhet både kroppsligt och verbalt på talaren. Själv vill jag lägga till mentalt, att vara närvarande fullt ut innebär också att vara närvarande mentalt med sina tankar hos den man lyssnar på. Kanske är det den svåraste delen i konsten att lyssna? Att få tyst på vår inre röst som sysslar med något helt annat medan vi på ytan lyssnar på någon i vår närhet. I tider av ständig uppkoppling, förändring och många samtidiga skeenden kan det vara svårt, och vi kan behöva träna på vår närvaro. Till exempel genom mindfulness eller någon annan form av mental träning.
Starka känslor väcks när man inte blir lyssnad på
Jag gör ofta en enkel övning när jag leder grupper och seminarier. Den kan göras på olika sätt men går ut på att en person ska berätta något relativt viktigt och en annan ska visa att den absolut inte lyssnar. Titta bort, knappa på telefonen, avbryta eller knyta skorna. Trots att alla vet att det är en övning får frågan ”hur kändes det” svar som frustration, irritation, ilska, nedstämdhet, besvikelse, känslan av att vara mindre värd är ord som kommer upp. Det tråkiga är att det är så här vi ofta beter oss mot varandra.
Kent Adelmann är docent i didaktiskt lyssnande och har skrivit boken Konsten att lyssna. En verklig profet i lyssnandets konst. Han säger bland annat att alla organisationer behöver höja sin lyss-kompetens och minska sina lyss-misstag. Han visar att det handlar om enorma summor som kan sparas in om vi blir bättre på att lyssna. Förutom att välmåendet skulle öka. En uppsats från Mälardalens Högskola bekräftar det sista, ett bättre lyssnande kan minska den psykiska ohälsan.
Så vad väntar vi på? Ut och lyssna! Ställ fler frågor och var intresserad av svaren. Det enda som är säkert är att vi kommer att få bättre relationer, nya perspektiv & insikter vilket leder till både yrkesmässig och personlig utveckling. Och om de ledare vi väljer skulle lyssna mer på metanivå är jag övertygad om att både företag och världen skulle se annorlunda ut! Glöm inte heller att lyssna inåt då och då. För där inne finns någon som är värd att bli lyssnad på. Själv tänker jag träna lyssnandets sköna konst hos den grupp hållbarhetschefer jag ska leda i morgon. Där finns så mycket kunskap!
