Sedan några år har jag föreläst, faciliterat, modererat och utbildat på temat förändring. Jag har länge varit fascinerad av komplexitet, den förändring som ställer nya krav på såväl ledarskap, medarbetarskap och beteende. @Mia Liljeberg var en av mina samtalspartners och vi kunde sitta i timmar och diskutera komplexitet och oförutsägbarhet. På @lorensbergs genomförde vi workshops i att hantera polariteter, både och i dagligt tal, och jag blev ännu mer intresserad av ämnet. Både arbetsmässigt och personligt. Och så kom C! Tala om oförutsägbarhet, komplexitet och polariteter! På alla plan; det samhälleliga, det organisatoriska, det relationsmässiga och det personliga.
Digital transformation i möteskulturens tjänst
Att verka som föreläsare, moderator, facilitator och ledarutvecklare var inte det mest efterfrågade yrket i mars. ”Hej, jag undrar om ni behöver en moderator på en konferens snart?” Samtliga mina uppdrag försvann på ett par dagar. Då är man inte kaxig som egen företagare. Men eftersom jag under många år arbetat med möteskultur dök det direkt upp ett behov som jag kunde bidra att tillgodose. ”Hur vi kan skapa digitala möten som engagerar, motiverar och leder till resultat”. Jag utvecklade ett par koncept, främst för chefer, kring att leda på distans, och märkte att man med små medel kan göra stor skillnad. Mer förberedelser, tydliga spelregler, större fokus på interaktivitet och att våga bjuda på sig själv är några exempel.
Några framgångsfaktorer
Jag är inte och kommer aldrig att bli en tekniknörd. Men att designa, genomföra och skapa en process kring digitala möten blev jag snabbt riktigt bra på. Förmågan att nätverka och fråga andra om de kan bidra med det jag inte behärskar fullt ut blev ett lyckokast. Både för mig, uppdragsgivarna och andra konsulter som behövt uppdrag under denna knepiga tid. Den generositet och samskapande som många visat under denna tid gör mig rent ut sagt lycklig! Nya samarbeten och nya roller har vuxit fram. Tack alla som bistått mig! Som Humle @mariealfredsson, @hassecarlsson och @jantern.
Vi vet alla att det kan gå fel. Vi vet att det ofta händer något som påverkar ljud och bild. Ibland är det den mänskliga faktorn och ibland något annat. Under den läroperiod vi befinner oss i just nu är det ok. Vi klappar oss själva och varandra digitalt på axeln och säger något tröstande i stil med: ”det hände mig också i förra veckan…” Kanske kan det bidra till en mer tolerant attityd även framåt? En attityd som även inrymmer en ökad grad av lösningsfokus.
Sist men inte minst, och det må låta som en klyscha, gäller det att våga. Våga kasta sig ut i ett område där man har mindre kontroll, där oförutsägbarheten är större, där ingen har svaret på alla frågor och där agilitet och lärande utvecklas i realtid. Med andra ord precis det som komplexitet handlar om. Jag vågade!
När vårens sista uppdrag var avklarade hade jag gjort inte mindre än 31 digitala möten, utbildningar, workshops och seminarium. Jag hade varit digital moderator på en årsstämma för ett företag verksamt runt om i världen. Jag hade genomfört ett hybridevent (föreläsare och facilitator) med deltagare både i rummet och runt om vid sina skärmar. Och jag hade gjort 0 fysiska möten. Noll. Nada. Zero.
Jag märkte dock att jag var trött. Tröttare än vanligt. Omställning har sitt pris. Osäkerhet och mindre kontroll kostar. Min akilleshäl, min ömma punkt när det blir för mycket är sömnen. Ibland drabbas jag av mardrömmar. Vårens drömmar har haft ETT tema. Teknikstrul! Som drömmen då jag skulle föreläsa på en enorm arena med tusentals huvuden i publiken och jag frågar om de har en fjärrkontroll till datorn att låna ut. Någon pekar på en stor apparat, med en sisådär tusen knappar och säger ointresserat: “Du kan ta den. Men ljudet verkar inte fungera i dag. Så du får prata högt.” Innan jag vaknade hade jag insett att jag ändå inte hade med mig min presentation så vad gjorde väl det att det varken fanns fjärrkontroll eller ljud. Vaknade kallsvettig. Och lättad att det trots allt var en dröm.
Är jag då omställd och klar? Nja… Omställningen fortsätter liksom lärandet. De flesta av höstens uppdrag är omgjorda till digitala versioner. Det jag i sommar behöver fundera över är vad min väg i detta ska vara. Hur bidrar jag som bäst? I vilka roller vill jag vara?
Redan nu vet jag att det blir förändringsledning även digitalt. Tredagarskursen för chefer ska göras om. Det blir grymt spännande att sätta tänderna i. Liksom den stora europeiska konferensen där jag är moderator på distans med bara några få gäster i studion.
Vandringsatsning som fick ställas om
Min passion är vandring. Allra mest gillar jag att vandra i alperna. Under de senast 10 åren har jag släpat med ett hundratal vänner, bekanta och familjemedlemmar på diverse vandringar runt om i världen. Många har frågat om råd, tips och undrat varför jag inte utvecklar egna resor. Efter något års funderande prövade jag mina vingar förra hösten. Jag tog med mig en grupp till den del av alperna som jag känner till bäst och tycker oerhört mycket om. Någon dal från Chamonix, med utsikt över Mont Blanc, finns makalöst fina och varierade leder. Solen sken. Huset jag hyrde var fantastiskt, man behövde bara sträcka sig lite från terrassen för att se självaste Mont Blanc och byns delikatesshandlare var på sitt allra bästa humör vid provningen som ingick.
Min oro över att min känsla av frihet skulle berövas mig då jag arrangerade vandringsresor kom på skam och jag bestämde mig för att satsa på vandring som en del av mitt erbjudande. För att få vandra mer, för att fler ska inse det ljuvliga, kraftfulla i att gå upp och nedför ett berg.
Eftersom jag är den jag är, tokig och passionerad, skapade jag inte mindre än fem vandringsresor under 2020. Tåg till Nice för kustnära vandring med tågentusiasten @mariaundewesterberg, vinvandring kring Genève, vandring och reflektion i min favoritby i Provence och två alpvandringar stod på programmet. Men medan min omställning yrkesmässigt gick blixtsnabbt så stack jag huvudet i sanden längre när det gällde mina vandringar. Visst skulle det gå att resa i maj? Det är ju flera veckor bort… Jag ville inte, vägrade, vågade inte tro att min stora satsning skulle bli inställd. Det var ju nu jag skulle förverkliga min dröm!
Så småningom insåg jag att vårens resor inte skulle bli av. Då vidtog omställning nummer två. Om jag inte kan gå där, så får jag väl gå här. Sedan dess har det blivit ett 30-tal vandringar lokalt. Jag började med Gotaleden, som tog mig från Alingsås till Göteborg i ett par etapper. Just nu gäller sjö tema. Vet ni hur många sjöar man kan gå runt i detta land? Många! Människor hör av sig och vill följa med, ibland hänger ett par stycken på och någon gång då och då går jag själv och på köpet har jag fått en riktig vandringsvän @lenagrönqvist, som ofta gör mig sällskap. Tillsammans har vi utvecklat ett enkelt recensionssystem för vandringar. På en skala 1-6 och i sex kriterier ger vi kängor i betyg. Båda veckans vandringar var fantastiska och fick 5 eller 6 kängor i de flesta kriterier, inte minst i överraskningskategorin. Vad sägs om fyra övergivna vackra hus och en övergiven husvagn mitt ute i skogen, bara att flytta in!
Så jag frågar mig igen. Är jag omställd och klar? Nej absolut inte! Jag vill fortsätta att utveckla lokala vandringar, kombinera dem med mina andra uppdrag och bidra till att vi både kommer ut mer i naturen, rör på oss, och hittar goda mötesplatser med utrymme för dialog långt ifrån konferensrummen. MEN jag drömmer också om fortsatta vandringar söderut. Visst kommer jag iväg till Alperna i början hösten? Alpbyn väntar, huset är hyrt och Massimo står redo med sina delikata specialiteter. Vill du följa med?
Nu väntar omställning nummer tre, den kanske svåraste för mig; att ställa om till semester. Jag gör ett försök att bli mer analog från och med denna vecka. Och ser ni mig här i sociala medier – säg till mig att koppla ned och gå och vandra.
