Förra veckan var jag på Stadsteatern i Göteborg för ett samtal på scen med Frölunda Indians mästartränare, Roger Rönnberg.
Några dagar innan det var dags kom jag att tänka på två andra hockeylegendarer, Pär Mårts och Nicklas Lidström som jag samtalat med under året och vad som utmärkt dessa möten. Vi pratade inte så mycket hockey utan mer om dem som människor, deras syn på ledarskap och om drömmar i livet. Så när jag och Roger pratades vid inför måndagens samtal nämnde jag att jag gärna ville prata om annat än hockey och då utbrast han ”Ja, gärna, jag vill allra helst prata om värderingar”.
Att samtala om värderingar passar mig som hand i handsken. I min roll som konsult och tidigare kommunikationsdirektör har jag genom åren varit delaktig i många värderingsprocesser och är fascinerad över vad som gör att ett värderingsarbete blir på riktigt. Det svåra, men ändå vardagliga som gör att en värdering lever och gör skillnad.
Frölundas grundläggande värderingar är ödmjukhet, jobba hårt, utveckling och att hjälpa varandra.
Väl på scen i måndags, jag stolt iklädd min Frölundatröja som jag fick när jag intervjuade Nicklas och Håkan Samuelsson, blev det tydligt att Roger och Frölunda har hittat rätt i sitt värderingsarbete. Eller kanske hittat inte är rätt ord eftersom det ligger ett långsiktigt, tålmodigt och konsekvent arbete bakom. Där varje situation, träning, möte och samtal räknas. Frölundas grundläggande värderingar är ödmjukhet, jobba hårt, utveckling och att hjälpa varandra. Det finns inga genvägar utan värderingarna finns högst upp på agendan i alla möten, synliggörs på väggarna i omklädningsrummen men framförallt handlar det om vars och ens beteende. Och det är här Frölunda verkar ha lyckats. Ett exempel är historien om den stora kanadensiska stjärnan som nyligen spelade i laget, och som gick från att vara just en stjärna med mest fokus på sig själv till en utpräglad lagspelare. När hans mamma hade sett honom på Tv i en match och ringde och sa ”jag känner inte igen dig, vad har hänt”, blev det uppenbart att förändringen var genomgripande.
Det är också viktigt att ledaren är en förebild vilket Roger bevisar. Han är en genuint ödmjuk person som jobbar hårt och som vill att andra ska lyckas. Även under vårt samtal märktes detta vilket gjorde det enkelt för mig att skapa ett levande och spännande samtal!
Frölunda har nyligen lagt till ett femte värdeord, glädje.
På min fråga om vad som skänker Roger glädje så är svaret ”när en person utvecklas eller när en person hjälper någon annan i laget.”
”Men ögonblicket då du står på Götaplatsen, med 40 000 personer som vill fira dig, kände du inte glädje då?”, undrar jag. ”Nej, då kände jag bara tomhet”, svarar Roger. ”Glädje är i det lilla, i mötet med andra och byggs av stolthet att få andra att växa och må bra.”
”Glädje är i det lilla, i mötet med andra och byggs av stolthet att få andra att växa och må bra.”
En av de många saker som jag burit med mig sedan samtalet i måndags är Rogers ord om att man måste känna sig trygg för att prestera bra och att i en konkurrenskultur skapas ofta rädsla vilket är den totala motsatsen till en trygg kultur. Klockrent! För jag har ibland undrat varför prestationen försämras i sammanhang där det inte finns trygghet och där en rädsla att misslyckas är rådande.
Så slutligen, ibland blir de fina värdeorden bara klyschor som används att smycka väggarna med fina ramar och allt.
Men ibland blir det på riktigt. Och då kan det räcka långt. Ända till ett SM-guld.
