I mina samtal på scen träffar jag spännande profiler, kända som okända. För en tid sedan mötte jag en av de just nu mest omtalade; Lars Lagerbäck som utnämnts till årets ledare på Idrottsgalan och är aktuell som ny tränare för det norska herrlandslaget i fotboll.

Fokus för vårt samtal var inte straffläggning, vem som hamnar på avbytarbänken, eller hur det är att leda någon som Zlatan, utan ledarskap, motivation och laganda.

Fokus för vårt samtal var inte straffläggning, vem som hamnar på avbytarbänken, eller hur det är att leda någon som Zlatan, utan ledarskap, motivation och laganda.

På scen strax före Lars Lagerbäck diskuterade jag samma ämne, men då med en chef från bankvärlden, närmare bestämt Collector. Det måste ju vara en stor skillnad dem emellan tänkte jag först, för det går väl inte att jämföra en fotbollstränare för Islands landslag med en anställd på ett bankkontor?

Visst finns det olikheter, inte minst gällande klädkod, men det visar sig som så ofta att vi människor är mer lika än olika och framförallt att vår inre motivation i stort sett är den samma.

Den motivationsteorimodell jag just nu är mest intresserad av är Self Determination Theory (Deci, Ryan), vilken fokuserar på tre grundläggande psykologiska behov som behöver tillfredsställas för att vi ska hitta vår inre motivation; kompetens, autonomi och tillhörighet. Vi behöver känna att vi är kompetenta, har resurser att utföra våra arbetsuppgifter och att vi kan möta nya utmaningar. Dessutom har vi behov av att kunna göra meningsfulla val, verka i en kultur som inte är för långt ifrån våra egna värderingar, samt känna tillit och trygghet tillsammans med kollegor och våra ledare.

Det låter kanske enkelt, men hur många av oss känner egentligen så?

Magnus Lenngren från Collector berättar att de möter behoven genom att delegera mer ansvar till betydligt mindre team, ge dem en stor grad av självbestämmande och uppmuntra till egna aktiviteter i teamet. Även utåt får medarbetarna känna att de är kompetenta då de får representera banken i olika sammanhang, vilket leder till modiga och säkert nödvändiga steg bort från kontrollrutan i en konservativ bransch som befinner sig i stor omställning.

Hur skapas då den inre motivationen i Islands fotbollslandslag? Det som slår mig är Lagerbäcks betoning av underdogaspekten som skapat en hög grad av både tillhörighet, kompetens och autonomi. Ett litet lag med färre ledare, vilket delvis är ett medvetet val av Lagerbäck, och utan några fixstjärnor, kanske får alla att känna sig mer kompetenta och delaktiga? Att i stort sett ha tagit bort alla regler för att i stället jobba med attityder och värderingar är också en viktig del av framgången. Lagerbäcks motivationskedja består av utbilda och skapa förståelse för hur man vinner matcher (ja vi på läktaren vet att det är genom att göra mål, men nu har jag lärt mig att det på träningar alltför sällan fokuseras på vad som händer i straffområdet), och genom avsaknaden av regler skapas inre motivation baserat på kraften att ta eget ansvar. Då är man en professionell spelare, eller en professionell bankman för den delen.

Det är just detta som blir min aha-upplevelse denna eftermiddag; den inre motivationen som nödvändighet för det personliga ansvaret.

Det är just detta som blir min aha-upplevelse denna eftermiddag; den inre motivationen som nödvändighet för det personliga ansvaret. Detta är en växande utmaning, oavsett om våra medarbetare har fotbollskor eller loafers. För en sak som är säker är att den unga generationen inte kommer att nicka, le och prestera om de inte känner sig motiverade inifrån och ut.

Vad finns då mer att säga om Lars Lagerbäck som nu styr kosan västerut och tar över Norges herrlandslag i fotboll? Jo, att han är närvarande och inkluderande. Som samtalsledare/moderator känner jag mig kompetent att sköta mitt jobb med en person vid min sida som vill samtala med mig, jag är autonom i att jag får ställa vilka frågor som helst och det känns riktigt gött att sitta där tillsammans på scen! Basalt, ja visst, men tyvärr är det inte alltid så det går till. Själv blir jag alltid lika glad åt ledare som är autentiska och lever som de lär, så det är med ett stort leende jag lämnar scenen denna dag.

Kommentarer

Åsa Lindell

Författare Åsa Lindell

Fler inlägg av Åsa Lindell
Här kan vi infoga text eller annat innehåll vid behov